åt rätt håll
ja nu e väl vattkopporna på väg åt rätt håll iaf, kommer inga nya å de flesta börjar torka. febern e borta, gnället börjar avta lite iaf. sömnen sisådär.
men de kan ja lova er att detta e nog den största prövningen ja haft under hans första levandsår. usch va jobbigt de har varit, första dagarna va de helt okej, tänkte att de va ju ingenting detta, men blev värre för varje dag. blev väldigt gnällig å otröstlig, feber till å från, sov å sover fortfarande skit dåligt, nästan inget på dagen å på natten väldigt oroligt, kliar väl så de e väl inte konstigt.
sen har de varit mycke krångel me maten å dryck, vägrat allt i princip, välling har gått rätt ok iaf som tur e. har väl haft koppor i munnen å halsen.
å så mycke koppor. man har ju hört att de ska va mildare ju mindre dom e, å att man ska va glad för att han fick de när han e så liten, så visst om de e värre när de e större så e ja väl de.. men ja kan inte säga att ja e glad att han har de, för han har å har haft de jävligt jobbigt. men eftersom han haft de så kämpigt nu så kanske han hade haft de fruktansvärt jobbigt om han varit äldre, va vet ja. men de e de värsta vi varit me om hittils.
mina krafter e ju borta oxå, dåligt me sömn kombinerat me gnäll all vaken tid, frustration å inte få i han mat å dryck, mer eller mindre isolerade hemma.. man började dagen me å gråta i princip, man hade önskat lite mer avslastning å hjälp faktist. min mamma har iaf sagt till mej att hon kan ta honom nån natt å dag så ja får vila å va ifred. funderar på att hon ska få ta han en natt i helgen nu. så ja kan slappa i soffan å bara få vara, inget party eller nåt. nej bara ta de lugnt å få vila, se på film, sova på natten å sova på morgonen, vi får väl se. vore skönt iaf.
ja ligger så efter här i bloggen, har ju så mycke å skriva om, men har inte haft orken att sitta å skriva. så fort ja sätter mej ner så har ja en cornelis i byxbenen som skriker.
men nu går de åt rätt håll, så nu kommer ja komma ikapp å ge en hel del uppdateringar om mitt liv, som tagit en hel omvändning iaf ;-)
men de kan ja lova er att detta e nog den största prövningen ja haft under hans första levandsår. usch va jobbigt de har varit, första dagarna va de helt okej, tänkte att de va ju ingenting detta, men blev värre för varje dag. blev väldigt gnällig å otröstlig, feber till å från, sov å sover fortfarande skit dåligt, nästan inget på dagen å på natten väldigt oroligt, kliar väl så de e väl inte konstigt.
sen har de varit mycke krångel me maten å dryck, vägrat allt i princip, välling har gått rätt ok iaf som tur e. har väl haft koppor i munnen å halsen.
å så mycke koppor. man har ju hört att de ska va mildare ju mindre dom e, å att man ska va glad för att han fick de när han e så liten, så visst om de e värre när de e större så e ja väl de.. men ja kan inte säga att ja e glad att han har de, för han har å har haft de jävligt jobbigt. men eftersom han haft de så kämpigt nu så kanske han hade haft de fruktansvärt jobbigt om han varit äldre, va vet ja. men de e de värsta vi varit me om hittils.
mina krafter e ju borta oxå, dåligt me sömn kombinerat me gnäll all vaken tid, frustration å inte få i han mat å dryck, mer eller mindre isolerade hemma.. man började dagen me å gråta i princip, man hade önskat lite mer avslastning å hjälp faktist. min mamma har iaf sagt till mej att hon kan ta honom nån natt å dag så ja får vila å va ifred. funderar på att hon ska få ta han en natt i helgen nu. så ja kan slappa i soffan å bara få vara, inget party eller nåt. nej bara ta de lugnt å få vila, se på film, sova på natten å sova på morgonen, vi får väl se. vore skönt iaf.
ja ligger så efter här i bloggen, har ju så mycke å skriva om, men har inte haft orken att sitta å skriva. så fort ja sätter mej ner så har ja en cornelis i byxbenen som skriker.
men nu går de åt rätt håll, så nu kommer ja komma ikapp å ge en hel del uppdateringar om mitt liv, som tagit en hel omvändning iaf ;-)
Kommentarer
Trackback
