Förlossningsberättelsen
Allt började lördagen den 19e december -09, hade ju varit på specialist mödravården den 18e där läkarna kom fram till att ja skulle bli igångsatt, pga min kraftiga foglossning, väldigt mycke vatten i kroppen, högt blodtryck och äggvita. Stor del hade oxå min utmattning och rädsla å göra, inte rädsla för smärtan, utan rädsla av att inte orka, pga att ja inte kunde sova pga all smärta, domningar i ben å armar å händer.
Vi kom in till förlossningen ungefär klockan ett på dagen. klockan halv två kom en manlig läkare in för å undersöka mej. konstaterade att ja va ungefär 2-3 cm öppen. mätte mina ben å tog mitt blodtryck. han tyckte de va mycke märkligt att alla hade ignorerat mina svullna ben och blodtryck så länge. han tog beslutet att dom skulle spräcka min fosterhinna till att börja me, och sen efter de ta nya beslut om ja skulle behöva piller och/eller dropp..
runt ca 15 tiden började dom sätta igång me å ta blodprover och gick igenom va som skulle hända
Vid halv fyra spräckte barnmorskan fosterhinnan. när de va gjort så gick min syster iväg till kiosken för å köpa sig en sallad, för ja fick pannkakor å glass. när Johanna kom tillbaka hade värkarna satt igång riktigt ordentligt, å då va klockan kvart i fyra. så de gick väldigt fort, hade rejäla värkar me 3 minuters mellanrum på en kvart.
hade fruktansvärt ont på en gång, detta gjorde mej rätt så rädd å chockad. från ingenting till jätteont på en gång, kändes som ja inte riktigt hann me :-)
efter en tid när de bara blev ondare å ondare så föreslår barnmorskan att ja ska sätta mej i duschen, försöker protestera ett tag, för ja hade så ont så ja orkade inte stå upp, eller röra mej överhuvudtaget. men tillslut lyckas hon övertyga mej om å försöka gå in i duschen. ja stapplar dit, bra skakis å sätter mej å vrider på värmen. vet att ja satt där å skakade, ja frös å hade så in i helvete ont, å vilken frossa..:-( där satt ja bra länge, å de va verkligen superskönt å få hett rinnande vatten på sig, både för värkarna å för frossan ja hade, Johanna satt på toasitsen å tittade på :-)
vid klockan sex upplever ja sammandragningarna mer å mer smärtsamma å börjar me lustgasen 50/50, är då öppen 4 cm. lite roligt va de när ja skulle börja me lustgasen att dom glömde å ändra på den så ja andades in nästan 100 prcoent haha, " ÅH HERREGUD DE MÅSTE VA NÅT FEL" eller nåt i den stilen fick ja ur mej, snurrade nåt fruktansvärt i skallen, som när du kommer hem efter en riktigt kalasfylla å lägger dej i sängen å allt bara snurrar runt runt..usch.. men sen blev de bra :-)
vid halv sju tiden ungefär blixtrade de till i huvudet å ja fick mej huvudvärk, tog några panodil som ja hade me mej själv.. minnet e lite si sådär, för ja andades rätt så mycke lustgas om man säger så, å man blir ju en aning dimmig av den :-)
vid halv åtta undersöker dom mej igen å ja e öppen 5 cm, å ja kommer ihåg besvikelsen ja kände, när hon sa att du e öppen 5 cm "VA??? INTE MER" haha, ok nästan sex cm sa hon å så blinkade hon i ögat mot syrran..haha men de såg ja..ja tänkte men va fan, så jäkla ont i så många timmar å inte kommit längre, hälften av värkarbetet e ju KVAR.. tror de va runt den tiden efter de som ja fick panik å började gråta, men tillslut insåg ja att de e ingen idé å gråta, blev bara så himla mycke jobbigare.. faktist så ger ja mej själv berömm ja andades skitbra, tog lustgasen i rätt stund. andades kanske en aning för hårt genom näsan för tillslut kände ja blodsmak i munnen varje gång ja andades igenom värkarna.
att ja hade kraftig foglossning, gjorde nog allt mycke mer smärtsamt än va de e. ja hoppas innerligt att ja slipper de om ja ska föda igen..fruktansvärt rent ut sagt å föda me foglossning, när man ska flytta benen och sära och alla rörelser, skär i hela kroppen!
runt kvart över åtta står ja inte ut mer, utan säger till syrran å säga till att ja vill ha EDA.. å ja vet att ja å johanna hade pratat om de att, hon ska fråga mej ytterligare en gång om ja ber om de, om ja verkligen vill ha den bedövningen, vet att hon frågade mej om ja va säker, å hon förstod genom å se min smärta att ja inte orkade mer oxå.
tiden mellan ja bad om EDA å innan ja fick den kändes som en evighet, trodde aldrig nån skulle komma. å ja vet att ja stirrade på klockan hela, hela tiden. å de gjorde ja från kvart i fyra när värkarna började till ja födde honom, varje minut va som en timme kändes de som!
klockan tio över nio kommer narkosläkaren
krånglar såklart med bedövningen, så tar lång tid innan den e satt, slangen vek sig inne i ryggen på mej hela tiden, antagligen för att ja hade så ont å tack vare foglossningen kunde ja inte böja mej så mycke som ja behövde. men tillslut satt den i ryggen. då började den krångla i droppet istället, så larmet gick hela, hela tiden. så tillslut fick dom ge mej en sån där mass dos å ta bort droppet. klockan e ca 21:40 när de fungerar, kändes dock som timmar i den där smärtan.
ungefär 22:15 vill personalen att ja ska kissa, efter många om å men så kommer ja upp så jag får en toalettstol på hjul, pallar inte å gå. klarar givetvis inte av å kissa, MEN när ja sitter på toastolen, så känner j att de börjar trycka nedåt, å ja skriker ja måste ta i. undersköterskan säger" nej inte krysta nu" haha. barnmorskan va inte inne hos oss, va fullt upp på förlossningen denna natten så hon sprang mellan mej å 2 rum till tror ja. men syrran får upp mej ur stolen, å får mej i säng haha på magen, ja herregud, där låg ja på magen me tryckande värkar å foglossning, inte så lätt å vända på sig, men tillslut så :-)
barnmorskan kommer in å ja får tappas på urin då eftersom ja inte klarade av å kissa på egen hand, kände inte ett dugg hade sånna smärtor ändå så tappningen reagerade ja inte på.
så vid 22:30 e mitt krystarbete i full gång. jag tar i för kung å fosterland. lite ångest varje gång ja kännerr att de e dags igen, så vid varje krystvärk skriker ja nu kommer de igen, eller nåt i den stilen :-)
varje gång ja krystade så tänkte ja NU JÄVLAR SKA DU UT. Krystade tydligen helt rätt enligt personalen å tog i på rätt sätt, ändå va de himla drygt.
hela krystarbetet gick problemfritt, förutom smärtan i kroppen, va ju inte bara magen å down there man hade ont, foglossningen va ett rent helvete, men syrran höll ena mitt ben i lagom höjd å barnmorskan i de andra, så de underlättade en hel del.
sen hade vi ju mitt blodtryck då som inte va bra under förlossningen, va de ju inte innan heller. men själva krystarbetet gick bra.
krystade å dom sa att nu ser vi huvudet å ja frågar på en gång "va har han för hårfärg" haha..å johanna han e mörk å han e sååååå sööööööt :-) hon tyckte han va så söt bara av å se lite av huvudet. sen kommer hela huvudet fram, å de va för jävligt rent ut sagt. trodde ja skulle hinna dö innan hon sa att nu får du trycka på, svårt å hålla emot. 00:22 den 20e december-09 tittar min älskade son ut. efter nästan 2 timmars krystvärkar å ca 9 timmars förlossning.
har aldrig varit så lycklig å rörd i hela mitt liv. kändes som en evighet innan ja fick se honom. så ja försöker sätta mej upp å säger "får ja se honom då", tänkte att va fan ska dom aldrig visa mej honom :-) men enligt filmen, så va de kanske några sekunder efter att han hade kommit ut som ja frågar efter honom, å för mej kändes de som minuter :-)
dom torkar honom å ger mej honom tårar av lycka den kärleken ja kände går inte att beskriva. har aldrig sett nåt vackrare, helt underbar, vacker, min prins, mitt hjärta av guld!
sitter även nu me tårar i ögonen, ja kan fortfarande inte berätta, eller kolla på filmen utan å gråta. kommer ihåg lyckan å kärleken så starkt.
pga min havandeskapsförgiftning och att ja förlorade rätt mycke blod (inte under förlossningen, utan efter) så fick vi ligga kvar på förlossningen till klockan sex eller sju på morgonen, sen fick vi komma på avdelning11, så blev inget patient hotell för min del. men blodtrycket sjönk snabbt å bra. efter lite sprutor å dylikt stoppades blödandet i stora mänger oxå. sen började våran resa i vårat nya liv tillsammans. mitt å cornelis liv.
förlossningen va nåt av de värsta ja varit med om, men samtidigt de bästa och finaste ja någonsin upplevt.. man vet nu va riktig kärlek är, nu vet man verkligen hur de e att älska någon så mycke så de svämmar över.. ja tror alla som själva varit gravida och varit med om förlossning vet va ja pratar om, de e en känsla och lycka och kärlek som inte går att beskriva i ord, man måste varit me om de för å förstå!
Cornelis e de bästa som hänt mej, älskar mitt hjärta över allt annat!!!
Vi kom in till förlossningen ungefär klockan ett på dagen. klockan halv två kom en manlig läkare in för å undersöka mej. konstaterade att ja va ungefär 2-3 cm öppen. mätte mina ben å tog mitt blodtryck. han tyckte de va mycke märkligt att alla hade ignorerat mina svullna ben och blodtryck så länge. han tog beslutet att dom skulle spräcka min fosterhinna till att börja me, och sen efter de ta nya beslut om ja skulle behöva piller och/eller dropp..
runt ca 15 tiden började dom sätta igång me å ta blodprover och gick igenom va som skulle hända
Vid halv fyra spräckte barnmorskan fosterhinnan. när de va gjort så gick min syster iväg till kiosken för å köpa sig en sallad, för ja fick pannkakor å glass. när Johanna kom tillbaka hade värkarna satt igång riktigt ordentligt, å då va klockan kvart i fyra. så de gick väldigt fort, hade rejäla värkar me 3 minuters mellanrum på en kvart.
hade fruktansvärt ont på en gång, detta gjorde mej rätt så rädd å chockad. från ingenting till jätteont på en gång, kändes som ja inte riktigt hann me :-)
efter en tid när de bara blev ondare å ondare så föreslår barnmorskan att ja ska sätta mej i duschen, försöker protestera ett tag, för ja hade så ont så ja orkade inte stå upp, eller röra mej överhuvudtaget. men tillslut lyckas hon övertyga mej om å försöka gå in i duschen. ja stapplar dit, bra skakis å sätter mej å vrider på värmen. vet att ja satt där å skakade, ja frös å hade så in i helvete ont, å vilken frossa..:-( där satt ja bra länge, å de va verkligen superskönt å få hett rinnande vatten på sig, både för värkarna å för frossan ja hade, Johanna satt på toasitsen å tittade på :-)
vid klockan sex upplever ja sammandragningarna mer å mer smärtsamma å börjar me lustgasen 50/50, är då öppen 4 cm. lite roligt va de när ja skulle börja me lustgasen att dom glömde å ändra på den så ja andades in nästan 100 prcoent haha, " ÅH HERREGUD DE MÅSTE VA NÅT FEL" eller nåt i den stilen fick ja ur mej, snurrade nåt fruktansvärt i skallen, som när du kommer hem efter en riktigt kalasfylla å lägger dej i sängen å allt bara snurrar runt runt..usch.. men sen blev de bra :-)
vid halv sju tiden ungefär blixtrade de till i huvudet å ja fick mej huvudvärk, tog några panodil som ja hade me mej själv.. minnet e lite si sådär, för ja andades rätt så mycke lustgas om man säger så, å man blir ju en aning dimmig av den :-)
vid halv åtta undersöker dom mej igen å ja e öppen 5 cm, å ja kommer ihåg besvikelsen ja kände, när hon sa att du e öppen 5 cm "VA??? INTE MER" haha, ok nästan sex cm sa hon å så blinkade hon i ögat mot syrran..haha men de såg ja..ja tänkte men va fan, så jäkla ont i så många timmar å inte kommit längre, hälften av värkarbetet e ju KVAR.. tror de va runt den tiden efter de som ja fick panik å började gråta, men tillslut insåg ja att de e ingen idé å gråta, blev bara så himla mycke jobbigare.. faktist så ger ja mej själv berömm ja andades skitbra, tog lustgasen i rätt stund. andades kanske en aning för hårt genom näsan för tillslut kände ja blodsmak i munnen varje gång ja andades igenom värkarna.
att ja hade kraftig foglossning, gjorde nog allt mycke mer smärtsamt än va de e. ja hoppas innerligt att ja slipper de om ja ska föda igen..fruktansvärt rent ut sagt å föda me foglossning, när man ska flytta benen och sära och alla rörelser, skär i hela kroppen!
runt kvart över åtta står ja inte ut mer, utan säger till syrran å säga till att ja vill ha EDA.. å ja vet att ja å johanna hade pratat om de att, hon ska fråga mej ytterligare en gång om ja ber om de, om ja verkligen vill ha den bedövningen, vet att hon frågade mej om ja va säker, å hon förstod genom å se min smärta att ja inte orkade mer oxå.
tiden mellan ja bad om EDA å innan ja fick den kändes som en evighet, trodde aldrig nån skulle komma. å ja vet att ja stirrade på klockan hela, hela tiden. å de gjorde ja från kvart i fyra när värkarna började till ja födde honom, varje minut va som en timme kändes de som!
klockan tio över nio kommer narkosläkaren
krånglar såklart med bedövningen, så tar lång tid innan den e satt, slangen vek sig inne i ryggen på mej hela tiden, antagligen för att ja hade så ont å tack vare foglossningen kunde ja inte böja mej så mycke som ja behövde. men tillslut satt den i ryggen. då började den krångla i droppet istället, så larmet gick hela, hela tiden. så tillslut fick dom ge mej en sån där mass dos å ta bort droppet. klockan e ca 21:40 när de fungerar, kändes dock som timmar i den där smärtan.
ungefär 22:15 vill personalen att ja ska kissa, efter många om å men så kommer ja upp så jag får en toalettstol på hjul, pallar inte å gå. klarar givetvis inte av å kissa, MEN när ja sitter på toastolen, så känner j att de börjar trycka nedåt, å ja skriker ja måste ta i. undersköterskan säger" nej inte krysta nu" haha. barnmorskan va inte inne hos oss, va fullt upp på förlossningen denna natten så hon sprang mellan mej å 2 rum till tror ja. men syrran får upp mej ur stolen, å får mej i säng haha på magen, ja herregud, där låg ja på magen me tryckande värkar å foglossning, inte så lätt å vända på sig, men tillslut så :-)
barnmorskan kommer in å ja får tappas på urin då eftersom ja inte klarade av å kissa på egen hand, kände inte ett dugg hade sånna smärtor ändå så tappningen reagerade ja inte på.
så vid 22:30 e mitt krystarbete i full gång. jag tar i för kung å fosterland. lite ångest varje gång ja kännerr att de e dags igen, så vid varje krystvärk skriker ja nu kommer de igen, eller nåt i den stilen :-)
varje gång ja krystade så tänkte ja NU JÄVLAR SKA DU UT. Krystade tydligen helt rätt enligt personalen å tog i på rätt sätt, ändå va de himla drygt.
hela krystarbetet gick problemfritt, förutom smärtan i kroppen, va ju inte bara magen å down there man hade ont, foglossningen va ett rent helvete, men syrran höll ena mitt ben i lagom höjd å barnmorskan i de andra, så de underlättade en hel del.
sen hade vi ju mitt blodtryck då som inte va bra under förlossningen, va de ju inte innan heller. men själva krystarbetet gick bra.
krystade å dom sa att nu ser vi huvudet å ja frågar på en gång "va har han för hårfärg" haha..å johanna han e mörk å han e sååååå sööööööt :-) hon tyckte han va så söt bara av å se lite av huvudet. sen kommer hela huvudet fram, å de va för jävligt rent ut sagt. trodde ja skulle hinna dö innan hon sa att nu får du trycka på, svårt å hålla emot. 00:22 den 20e december-09 tittar min älskade son ut. efter nästan 2 timmars krystvärkar å ca 9 timmars förlossning.
har aldrig varit så lycklig å rörd i hela mitt liv. kändes som en evighet innan ja fick se honom. så ja försöker sätta mej upp å säger "får ja se honom då", tänkte att va fan ska dom aldrig visa mej honom :-) men enligt filmen, så va de kanske några sekunder efter att han hade kommit ut som ja frågar efter honom, å för mej kändes de som minuter :-)
dom torkar honom å ger mej honom tårar av lycka den kärleken ja kände går inte att beskriva. har aldrig sett nåt vackrare, helt underbar, vacker, min prins, mitt hjärta av guld!
sitter även nu me tårar i ögonen, ja kan fortfarande inte berätta, eller kolla på filmen utan å gråta. kommer ihåg lyckan å kärleken så starkt.
pga min havandeskapsförgiftning och att ja förlorade rätt mycke blod (inte under förlossningen, utan efter) så fick vi ligga kvar på förlossningen till klockan sex eller sju på morgonen, sen fick vi komma på avdelning11, så blev inget patient hotell för min del. men blodtrycket sjönk snabbt å bra. efter lite sprutor å dylikt stoppades blödandet i stora mänger oxå. sen började våran resa i vårat nya liv tillsammans. mitt å cornelis liv.
förlossningen va nåt av de värsta ja varit med om, men samtidigt de bästa och finaste ja någonsin upplevt.. man vet nu va riktig kärlek är, nu vet man verkligen hur de e att älska någon så mycke så de svämmar över.. ja tror alla som själva varit gravida och varit med om förlossning vet va ja pratar om, de e en känsla och lycka och kärlek som inte går att beskriva i ord, man måste varit me om de för å förstå!
Cornelis e de bästa som hänt mej, älskar mitt hjärta över allt annat!!!
