what a day
en dag som inget e bra.. har så in i norden ont i dag så ja gråter av smärta..
sov mellan halv ett å tjugo i tre inatt annars har ja varit vaken..pga fogarna..å vaderna värkte..hade nog lite förvärkar oxå.. halsbränna.. mkt,mkt tankar å tänkande va de oxå..att ja e känslig och nipprig över allt detta e har ja varit länge, men när man har så här ont å aldrig får sova så blir allt så mycke jobbigare. ja vill inte kalla de gravidhormoner heller..känslan e att ja helt enkelt inte orkar me mej själv- å de relaterar i, hur ska ja orka me förlossningen..när ja e så utmattad å har så ont så ja gråter när ja måste ta mej upp ur sängen,hur ska ja då orka en lång förlossning..
känner mej hjälplös.. känns jobbigt å behöva be om hjälp hela tiden,att inte kunna ta hand om sig själv å sitt liv själv.. ja e bunden till alla andra till allt som behöver å ska göras..
ja kan ju för fan inte ens duscha när ja vill, för ja orkar inte, klarar inte smärtan.
sen att ja e så jäkla rädd, ja e så rädd att nåt ska hända å de har ja varit sen tidigt i graviditeten. å nu närmar sig förlossningen..förut har ja haft en ständig oro å rädsla att nåt ska hända honom i magen. nu kryper förlossningen närmare å all rädsla inför va som kan hända där,å den rädslan e mkt värre. inte rädd för å föda..rädd för att nåt går fel, att ja inte klarar de.. att han inte klarar de.. ja e rädd att de blir för mycke för mej å ja hamnar i förlossnings psykos/depression..
å sen allt efteråt,hur ska de gå..usch..
kommer pappan höra av sig, kommer han bli ännu mer elak.. ja e faktist ärligt talat rädd för hans humörsvägningar..
hur ska de gå me alla myndigheter å allt sånt.. å hur ska ja göra me faderskapet..
han vill ju inte ha me barnet å göra, han vill att ja skriver fader okänd..å gör ja inte de, så hotar han me saker å ting..
samtigt e de ju en människas rätt å få veta sina föräldrar.. men frågan e om de e värt de?? ja tror inte de..
ja tror ja kommer försökafå fader okänd., men eftersom Mvc personal å så vet att ja vet vem pappan e så kan de kanske ställa till de.. men ja vet inte... ja vet inte hur ja ska göra.. va som e rätt å va som e fel..hur ska man kunna veta de?
måste iaf sätta mej å skriva ett mejl till fadern i fråga..vi har inte hörts på länge nu..å ja bör väl tala om att allt e bra me bebis..å hur ja tänker göra..å att de e dags snart.. men vad ska ja skriva liksom..usch.. måste nästan försöka få de gjort ikväll..
ja allt detta har ja tänkt på.. jobbiga tankar, plus all smärta..jippi!
sov mellan halv ett å tjugo i tre inatt annars har ja varit vaken..pga fogarna..å vaderna värkte..hade nog lite förvärkar oxå.. halsbränna.. mkt,mkt tankar å tänkande va de oxå..att ja e känslig och nipprig över allt detta e har ja varit länge, men när man har så här ont å aldrig får sova så blir allt så mycke jobbigare. ja vill inte kalla de gravidhormoner heller..känslan e att ja helt enkelt inte orkar me mej själv- å de relaterar i, hur ska ja orka me förlossningen..när ja e så utmattad å har så ont så ja gråter när ja måste ta mej upp ur sängen,hur ska ja då orka en lång förlossning..
känner mej hjälplös.. känns jobbigt å behöva be om hjälp hela tiden,att inte kunna ta hand om sig själv å sitt liv själv.. ja e bunden till alla andra till allt som behöver å ska göras..
ja kan ju för fan inte ens duscha när ja vill, för ja orkar inte, klarar inte smärtan.
sen att ja e så jäkla rädd, ja e så rädd att nåt ska hända å de har ja varit sen tidigt i graviditeten. å nu närmar sig förlossningen..förut har ja haft en ständig oro å rädsla att nåt ska hända honom i magen. nu kryper förlossningen närmare å all rädsla inför va som kan hända där,å den rädslan e mkt värre. inte rädd för å föda..rädd för att nåt går fel, att ja inte klarar de.. att han inte klarar de.. ja e rädd att de blir för mycke för mej å ja hamnar i förlossnings psykos/depression..
å sen allt efteråt,hur ska de gå..usch..
kommer pappan höra av sig, kommer han bli ännu mer elak.. ja e faktist ärligt talat rädd för hans humörsvägningar..
hur ska de gå me alla myndigheter å allt sånt.. å hur ska ja göra me faderskapet..
han vill ju inte ha me barnet å göra, han vill att ja skriver fader okänd..å gör ja inte de, så hotar han me saker å ting..
samtigt e de ju en människas rätt å få veta sina föräldrar.. men frågan e om de e värt de?? ja tror inte de..
ja tror ja kommer försökafå fader okänd., men eftersom Mvc personal å så vet att ja vet vem pappan e så kan de kanske ställa till de.. men ja vet inte... ja vet inte hur ja ska göra.. va som e rätt å va som e fel..hur ska man kunna veta de?
måste iaf sätta mej å skriva ett mejl till fadern i fråga..vi har inte hörts på länge nu..å ja bör väl tala om att allt e bra me bebis..å hur ja tänker göra..å att de e dags snart.. men vad ska ja skriva liksom..usch.. måste nästan försöka få de gjort ikväll..
ja allt detta har ja tänkt på.. jobbiga tankar, plus all smärta..jippi!
Kommentarer
Trackback
